Kan inte säga på ett bananskal. Men jobbar mig framåt i motvind. Måste vara den dummaste eller den mest envisa kvinna på denna jord. Jag har inte gett upp P ännu. Även om det är knaggligt så forts jag kämpa. Och det enda jag vill känna är att jag är älskad och uppskattad. Men det vill sig inte riktigt. Vi har igen halkat på ett kraftigt sidospår och den som lider mest är jag. Han verkar må lattjo. Är egentligen väldigt ledsen men jag håller ihop med envishet. Jag saknar oss, det vi en gång var. Han har sökt andra jobb nu och jag måste ju lita på hnm även om jag inte sett nåt bevis på det. Fan ta allt :(

Jag måste(!!) ta mig ur detta förhållande. Det förgiftar mig och min tillvaro. Jag har på nåt sjukt sätt blivit hans knähund som fogar mig efter allt. Det är så jvla surt. Han har igen haft ngr dgr då han är onåbar. Lägger endast korta kalla mess. Och ikväll kom han hem...vi har inte setts på över en vecka och han är för trött för att ses så han stannade hos sig. Och jag är så dum att jag inte fattar bättre än att hålla fast vid en sån skit.
Man är aldrig för trött för att se och hålla om den man älskar.
I min värld är det så!

Vet inte vart november tog vägen. Det var iaf en tuff månad!! Mörkret håller på att äta upp mig. Varför bor man i ett land som är mörkt 9månader om året?! Nåväl det är väl så bra eller så dåligt som man gör det.
Igen känns det som att jag drunknar i min egen tillvaro. Problem och oro ställer sig på rad och jag kämpar vidare som ensamstående mamma till två väldigt fina men väldigt viljestarka döttrar. Det känns som att vad jag än gör, HUR jag än gör det, så kommer det tbx och biter mig i ändan. Näpp dags att dra upp snoret och kämpa vidare...en dag i taget.

Sedan leeeeedig helg!! Ska bli så jvla skönt. Bara jag, mina hundar och katten. Kärlek som inte sviker, ljuger eller förstör. Börjar bara mer och mer uppskatta djurens sällskap. Enkelt och ärligt. P han fortsätter att spela sitt spel och det kan han ju fortsätta med....ensam. Det är så löjligt och uppenbart. Ideligen försöka skapa stress och oro hos mig gnm att leka viktig och upptagen, läser inte meddelanden, kortfattad och jäääävligt busy.
Synd bara att jag inte kan ge tbx med samma mynt. Det går inte...jag är inte sån.
Nu drällde jag in på sidovägar igen. Ledig helg...inget annat :)

Dags att tjäna lite cash igen. Sitter på jobbet. En liten lugn stund har infunnit sig. Har på valvaka i bakgrunden och musik (lågt) fr youtube och fötterna på bordet. Chefen skulle ordagrant slita sitt hår, tugga fradga och hänvisa till regelboken. Vilken jvla tur att hon är hemma och sover då *asg* !! Hon kan vara en riktig huggorm hon oxå...chäääfen. Hade en manlig chef för ngr år tbx och han var fan det bästa i chefväg jag nånsin haft!!
Inkommande helg är ledig, ledig och barnfri. Det är nog första gången sedan...sommaren nångång. Lite ångestladdat, vad fan ska jag göra?? P är väl påväg hem nångång under helgen, jag borde inte träffa honom. Borde släppa taget. Varför ska det vara så jvla svårt för?!?!? Har inte kunnat uttala orden "jag älskar dig" sedan lördagen. Han sjönk så jvla mkt i mina ögon. Jag vet i hjärtat att jag älskar honom men vill inte krypa dit igen. Lägger med en bild som beskriver allt så otroligt bra....från början till slut.

Det är vad jag borde göra. Inse att jag blivit sårad tillräckligt många ggr nu. Men mitt hjärta vägrar ge upp. Är så trött på det här. Han är hemma--> ger mig massor av uppmärksamhet, åker på jobb---> dissar mig upprepade ggr. Med otroligt dåliga ursäkter. "Jag hade telefonen i bilen". "Jag glömde tiden". "Jag ät trött och somnade". Det är ursäkter av en man som påstår att jag är det viktigaste han har och att han älskar mig. Det är svårt att tro. Varför(??!!!) kan jag bara inte vara stolt nog och gå vidare?? Istället håller jag krampaktigt fast vid orden och löften som tynar bort. Blir ledsen, sårad, arg och uppgiven. Dumma hjärta släpp taget om denna människa som inte förtjänar ens ett uns av min kärlek. Packa ihop hans saker....ALLA saker och stäng dörren...för alltid!!!!

:(((

Bortges på foder för en längre tid en stundvis mkt uppkäftig 15-åring. Höga ambitioner om livet, men de vardagliga sakerna glömmer hon lätt. Smart, vacker, blond i färgen (äkta) och mkt verbalt utvecklad så hon kräver en tålmodig fodervärd. Du kan med säkerhet veta att om du ber om tre saker är samtliga saker ogjorda när hon lämnar rummet! Vissa kan uppleva det som tryggt andra smått irriterande. Alla tillbehör kommer med vilket kräver stor yta eftersom allt placeras tillgängligt i marknivå. Återtar gärna fullt ägarskap om 3år. Hör av er...!

Kurs i dagarna två vilket innebär att jag är på jobb _dagtid_. Händer inte ofta kan jag medge!! Hade inte orkat med allt ljud som är där dagtid insåg jag idag och då var vi dessutom avskilt fr avdelningen. Nåväl på onsdag är jag tbx på nattskift. Så jvla najs!!
Mammas kläder blev bortplockade i lördags och efter det gick vi till puben en stund. Rätt sköna människor ute :)).